xx vs Kyla

The xx på Debaser Malmö igår. Lokalen i mörker upphackat av ljusspel i lila och rött. Det lät mäktigt och hårt vemod, trots att xx numera tappat keyboardisten Baria Qureshi och endast är tre på scen. Romy Madley Croft sjöng naturligtvis vackert. Oliver Sim var artig och tackade för att vi kommit, lite tillknäppt, men visade adrenalin alldeles i slutet när han tog över trumstockarna för en stund. De körde de flesta spåren från skivan, men även covern på ”Do You Mind?”, ursprungligen av Kyla.

The xx — Do You Mind? på Spotify

The Pains of Being Pure at Heart

Hade jag inte läst de biografiska detaljerna om The Pains of Being Pure at Heart hade jag gissat att de kommer från Glasgow. TPOBPAH låter helt enkelt väldigt mycket som stadens stoltheter Teenage Fanclub, men kommer från New York. Hos TPOBPAH kan man kan även hitta framträdande spår av Field Mice och Stone Roses (tänk ”Sugar Spun Sister” och ”Sally Cinnamon”). Jag missade helt TPOBPAH i fjol, men är desto gladare att jag upptäckt dem nu. Och namnet är helt enkelt så snyggt att det är ytterligare ett skäl att älska dem.

The Pains of Being Pure at Heart på Spotify.

Vampire Weekend — Cousins

Jag har ännu inte bestämt mig för om jag gillar VW eller inte.
Ny skiva — årets indieblockbuster?
Den ”to-do-list 2006” som visas 40 sekunder in i videon är i alla fall intressant. Att man hunnit stjäla guld men inte skrivit sin roman — det är väldigt tidsenligt och otidsenligt på samma gång. Sån ”humor” tycker jag mycket om.

Nytt från Xiu Xiu

Xiu Xiu tycks fortfarande besatta av livsförnekande titlar. Nya skivan ”Dear God, I Hate Myself” är på ingång. Ett första smakprov, ”Gray Death” finns tillgängligt. Bådar gott, kanske lite lättare anslag i ljudbilden än tidigare. Och paradoxalt nog är väl det faktum att Xiu Xiu kör sitt eget masochistiska SSRI-fattiga race av oljud och finljud något, eh, livsbejakande.

Xiu Xiu — Gray Death.mp3

Årets låtar 2009

Inget snack om saken i år. Animal Collectives ”My Girls” välte allt och sopade banan så att alla konkurrenter åkte i diket. Men Middle Easts ”Blood” gjorde det lite mindre självklart, precis som El Perro Del Mar och ”L Is For Love”, som jag spelat oräkneliga gånger. Ni hittar en playlist på Spotify. Innehåller de flesta låtarna, i vissa fall ett gott alternativ.

På topp30.se finns förresten även ett antal andra listor.

Årets låtar 2009
1. Animal Collective — My Girls


2. Middle East — Blood


3. El Perro Del Mar — L Is For Love
4. Dirty Projectors — Stillness Is The Move
5. Memory Tapes — Graphics


6. The xx — Shelter
7. Fever Ray — Seven
8. Woods — The Number
9. Wavves — No Hope Kids
10. Bat For Lashes — Daniel
11. Atlas Sound feat Laetitia Sadier — Quick Canal
12. Markus Krunegård — Hela livet var ett disco
13. Empire Of The Sun — We Are The People


14. Neon Indian — Deadbeat Summer
15. Phoenix — 1901
16. The-Dream — Rockin’ That Sh**
17. Sunset Rubdown — Idiot Heart
18. J. Tillman — Age Of Man
19. The Very Best — Nsokoto
20. Jenny Wilson — The Wooden Chair


21. Wild Beasts — Two Dancers (1)
22. Grizzly Bear — Two Weeks
23. Dan Auerbach — Heartbroken, In Disrepair


24. Girls — Laura
25. Rakim — Walk These Streets
26. Midaircondo feat Ebbot — Silk, Silver and Stone
27. Health — We Are Water
28. Parallels — Ultralight


29. Local Natives — Wide Eyes
30. Mary Onettes — Once I Was Pretty

Bubblare
Dan Deacon — Paddling Ghost
Mew — Introducing Palace Players
Allen Toussaint — Egyptian Fantasy
Bassekou Kouyate feat Harouna Samake — Torin Torin
The Field — More That I Do
Beach House — Norway
Moderat — A New Error

Årets skivor 2009

1. The XX — XX
En ödslig bakgata i London. Mörker mörkt mörkare. Beats som bultar i asfalten. Låtmaterialet på The XX:s debutalbum vävs till en tjock filt att svepa om sig när världen utanför känns alltför ful och jävlig. Vackrare mollmalande gitarrer har vi inte hört sedan Interpols ”Turn on the Bright Lights”. Och för en gångs skull visade sig hypen av ett band från brittiska öarna vara befogad.

2. Memory Tapes — Seek Magic
Dayve Hawk från New Jersey utgör Memory Tapes. Fast det känns som om hela Hot Chip och New Order gästspelar på ”Seek Magic”. En kavalkad där österländskt orienterade dataspelssoundtrack samsas med drömsk popelectronica av bästa märke. Hawk lägger dessutom då och då ut remixpraliner och annat godis på sin blogg We’re Tapes.

3. Fever Ray — Fever Ray
Vi fick ingen ny Knife-skiva, men väl något närliggande. Karin Dreijer stod i skepnad av Fever Ray som väntat stadigt på egen hand och levererade sånger i svart bomull som kändes helt självklara när året skulle summeras.

4. Woods — Songs of Shame
Vintage-känsla, lo-fi och stilfullt utmejslade popmelodier med falsettsång från Brooklyn-bandet Woods som emellanåt inget hellre tycks än att ha velat hänga med psykedeliska ikoner som Jefferson Airplane i San Francisco 1967.

5. Animal Collective — Merriweather Post Pavilion
Mest lättillgängliga plattan från Animal Collective så här långt. Men inte har man tummat på konstnärligheten. Det är en bedrift att få solbadande fotbollskörer att kännas så rätt som i ”Daily Routine”. Och ”My Girls” seglade upp som årets mest självklara anthem långt utanför indiekretsarna.

6. Dan Auerbach — Keep it Hid
Rotrocken revisited. Bubblande bluesträsk, knivskarpa Jon Spencer-riff — och ibland framstår Dan Auerbach minsann som en Tom Waits med honung över stämbanden.

7. Neon Indian — Psychic Chasms
Paraplydrinksfärgad filtertechnopop. Texas-baserade Alan Palomos projekt Neon Indian var en av årets riktigt uppiggande upptäckter.

8. Jenny Wilson — Hardships!
Jenny Wilson är pop. Hon inspireras av gospel. Gör soul. Besjunger moderskapet. Och mycket, mycket mer.

9. Grizzly Bear — Veckatimest
Precis som hos Fleet Foxes infinner sig känslan av flanell och jaktstuga när man lyssnar på Grizzly Bear. Men björnarnas musik är mer stilfull och elegant, med dragning åt en era när rocken var ung, gjord för att framföras i ett ödsligt ballroom.

10. Dirty Projectors — Bitte Orca
Som om Talking Heads prylat upp Paul Simons ”Still Crazy After All These Years” med ett inbundet exemplar av ”A Clockwork Orange”. Och efteråt plåstrar Dirty Projectors om, säger förlåt och bjuder på läsk och tårta.

11. Sunset Rubdown — Dragonslayer
Wolf Parade-mannen Spencer Krug korsbefruktade en tidig Bowie med Roxy Music — Sunset Rubdown är en bitsk och ettrig terrier som inte ville sitta fint och räcka vacker tass. Det mår popen bra av.

12. Girls — Album
Klassiskt blommig SF-pop besläktad med Kinks och Zombies, vem kan egentligen motstå Girls?

13. Wild Beasts — Two Dancers
I fantasin är Wild Beasts ett musikaliskt möte mellan Anthony Hegarty, Edwyn Collins och Grace Jones på en ljusskygg Soho-klubb draperad i blå sammet.

14. Phoenix — Wolfgang Amadeus Phoenix
Phoenix har alltid gjort perfekta poplåtar, men albumen har saknat något; den här gången stämde dock helheten. Om Bill Murray sjunger karaoke i en ”Lost in Translation 2” blir det självfallet till ”1901” eller ”Lisztomania”.

15. El Perro Del Mar — Love Is Not Pop
Ur smärta kan små under växa. ”Love Is Not Pop” kramar om storstadens ensamma hjärtan. Och El Perro Del Mars version av Lou Reeds ”Heavenly Arms” överglänser vida originalet så att det känns helt självklart.

Nära
J Tillman — A Year in the Kingdom
Empire of the Sun — Walking on a Dream
Bassekou Kouyate & Ngoni ba — I speak fula
Allen Toussaint — The Bright Missisippi
Dan Deacon — Bromst
Bat For Lashes — Two Suns
Real Estate — Real Estate

Animal Collective — In the Flowers

Så kommer det då en video till denna låt — ungefär samtidigt som bandet släpper en ny EP. Förvirringen är total. Och det är precis som det ska vara.

Kidz In The Hall vs Grizzly Bear

Hiphopduon Kidz In The Hall släppte i fjol utmärkta plattan ”The In Crowd”. Nu kommer snart en ny EP där ett av spåren heter ”The Grizzly Man” och är kraftigt baserad på samplingar från Grizzly Bears ”Two Weeks”. Och hur funkar det då? Jag betraktar det som en retorisk fråga. Ladda hem från denna sida på 2dopeboyz.okayplayer.com.

Parallels

Som om Kylie battlat Chromatics och det hela kompats av New Order. Vi talar om Toronto-baserade Parallels. Dansa!

Nuläge vecka 41

Nej, jag har inte lagt ner bloggen, men har extremt ont om tid för den just nu. Annars? Jovars. Läser filosofi och Don DeLillo. Lyssnar på Health, Midaircondo och Girls. Och så Fuck Buttons kommande skiva ”Tarot Sport” förstås. Se upp för den, det säger jag bara. Smaka på korta versionen av spåret ”Surf Solar”: