Ibland (men inte särskilt ofta) undrar jag varför Roxette egentligen lät som de lät. Jag menar, hur fick Per och Marie idéerna till yeah-yeah-yeah-intron, stabbigt komp och det där typiska jag-försöker-starta-en-gräsklippare-ljudet från Gessles gura? Roxette kan ha lyssnat på Scandal, som var ärkestora västerut i början av 80-talet. Jon Bon Jovi (agh!) var ett kort tag med på gitarr i bandet. Men det är om sångerskan Patty Smyth (”Not to be confused with Patti Smith”, som det står i Wikipedia) det mesta handlat. Patty Smyth hade ett rivjärn till röst. Gick solo efter att Scandal splittrats, hade hits med bland annat ”Never Enough” och Don Henley-duetten ”Sometimes Love Just Ain’t Enough”. Legenden förtäljer att hon fick erbjudandet om att ta över mikrofonen efter David Lee Roth i Van Halen, men avböjde, varefter jobbet gick till Sammy Hagar.
Ska vi ägna oss åt lite mer skvallerjournalistik är det på sin plats att nämna att Patty Smyth är gift med tennislegenden John McEnroe.
Nåväl. Scandal har återförenats och ska ut och turnera. Antagligen mest för nostalgiker och de närmast sörjande. Ja, Per Gessle lär förstås stå långt fram och spetsa öronen. Själv hoppas jag främst på att Patty återupplivar den sockervaddsfrisyr som skymtas i videon till ”The Warrior”.
Kategoriarkiv: FM-rock
FM-pärlor: Scandal
FM-pärlor: REO Speedwagon
Analyssoffa. Det är ett ord man inte hör så ofta numera. Kanske för att psykoanalys är totalt ute och var och varannan människa idag har ett 15-kort hos någon KBT-behandlare. Annat var det på 80-talet, då lade man sig gärna på den där förbannade divanen. Vissa för att prata ut om sina FM-ballader. För det vet ju alla, att det FM-folket mest av allt önskar sig är att skriva den där totalt knäckande och tårdrypande tryckaren som fungerar lika bra i bilstereon som till sista dansen innan tre på natten. Snacka om prestationsångest. Och REO Speedwagon är nog de enda som lyckats med konststycket, i form av ”Keep On Loving You”. Tänk vad lite fria associationer på — just det — analyssoffan kan göra.
FM-pärlor: Rick Springfield
Sommaren är FM-rockens årstid och därför är det lägligt att presentera ännu en FM-klassiker som får det att kittla i gaspedalsfoten. För det ligger ju i FM-rockens natur att locka till nedcabbad cruising på motorvägarna, helst i L.A. med omnejd. Och Rick Springfield visste hur man skriver sådana låtar. Han har enligt uppgift sålt 19 miljoner skivor — detta var på den tid då artister fortfarande sålde skivor — och haft ett antal högt placerade singlar på Billboard. Hans storhetstid var på 80-talet och jag trodde faktiskt han hade sadlat om till vadsomhelst, men snart släpper han tydligen en ny skiva. Men vem bryr sig? För allt var ju bättre förr. Människorna i videon till ”Jessie’s Girl” ser ut som vandrande schamporeklamer. Rick själv visar upp garderoben i vilken vi hittar a) tajt amerikansk collegepaj b) glansig kostym och slips samt c) ett par antikvita gabardinbyxor som jag nog tycker är det stiligaste — och mest malplacerade — i videon.
FM-pärlor: Big Country
FM-rock på skotska? Tja, det är förstås tveksamt om Big Country och deras ”Look Away” (från 1986) är FM-rock i ordets rätta bemärkelse (det saknas minst en yachtrockig Toto-gitarrist i gruppen), men här är vi inte så noga med kategorierna utan går mer på känsla. Låten är försedd med en, eh, ”berättande video” som skulle kunna vara ett avsnitt ur tv-serien Dick Turpin. Dessutom hade sångaren Stuart Adamson en ursnygg Eraserhead-frilla, som känns väldigt mycket FM. Frid över hans minne och låt mig utan minsta ironi skriva att det vore stort om denna frisyr gör comeback 2009. Och låten, ja den är naturligtvis fantastisk i sin skola. Med ett snyggt gitarrsolo till galopperande hästar 2 minuter och 42 sekunder in i videon.
Dessutom: lyssnar man noga på ett band som Yeasayer — kanske särskilt ”2080” — hör man att de nog haft både en och två Big Country-perioder.
Så hänger allt ihop på något sätt ändå, dåtid och nutid.
FM-pärlor: The Tubes
I vår serie med pärlor i genren FM-rock har vi nu kommit fram till The Tubes och ”She’s a Beauty” från 1983. En låt som många rockers lirat luftgitarr till genom åren. Tubes var lite av ett Spinal Tap, med spektakulära scenshower och pantad under-bältet-rock’n’roll. Här är de i sitt esse. Sångaren Fee Waybill har naturligtvis en fantastisk röst (det har alla FM-sångare), fet och späd på samma gång. Låten är en biffig sak med en refräng som sitter fast i neocortex efter en lyssning.
I övrigt är detta en kalkon som gurglar och svänger hakpåsen betänkligt. Vi serveras en parad av klichéartade kvinnobilder: Sjöjungfrun, Mystiska Djungel-Jane, Ballerinan — ja, hur många kan ni hitta? Och jag vidarebefordrar helt gratis låtens textrad ”You can say anything you like, but you can’t touch the merchandise” till redigeraren på Slitz.
Sedan kan man grunna lite på följande:
Vad gör lilla killen i bilen med S&M-bruden?
Varför förvandlas han till en gubbe i slutet av videon?
Varför dansar bandmedlemmarna så ryckigt?
Och varför gillar så många gitarrister att lira dubbelpipigt?
FM-pärlor: The Outfield
Jag har ju tidigare kommit ut som FM-rockare och nu är det dags att presentera ännu en FM-pärla. Kanske inte så känd — men ack så fin den är. The Outfields ”Your Love” från 1985. Utmärkt att köra bil till om sommaren.
Notera lejonmanarna till frisyrer. Kompgitarristens svarta linne. Hans rosa gitarr och de högt uppdragna sockorna. Och försök att inte skratta när han går fram till den målande tjejen och nickar åt hennes tavla (som är omslaget till bandets skiva).
anfang 