Årets skivor 2008

1. M83 — Saturdays = Youth
Fransmannen Anthony Gonzales skakade av sig de tyngsta shoegaze-oken och levererade ett knippe regnbågsvackra poplåtar, ett spektrum som sträckte sig från snygg lalala-pop i stil med ”Kim & Jessie”, över dansanta dängor som ”Coleurs”, till avslutande godnatthymnen ”Midnight Souls Still Remain”. ”Saturdays = Youth” är delvis en tidsresa till ett 80-tal med new wave och new romantics, en tuggummituggande Molly Ringwald som spökar i minnet och Cocteau Twins-referenser i arrangemangen. Man ska dock inte inbilla sig att det handlar om någon ironisk nostalgitripp med hög igenkänningsfaktor. De croissanter M83 serverar är toppade med flagor av bittermandel och ljudbilden är i högsta grad samtida, med hållbarhetsdatum långt efter att vi lämnat 2008 bakom oss.

2. Grouper — Dragging a Dead Deer Up a Hill
En ängel steg ned från himlen och landande i Portland, Oregon. Hennes namn är Liz Harris. I Grouper gör hon sakrala, akustiskt färgade, sånger som svävar in i ett landskap av morgondimma över skogar där mörkret jagas ur sina gömställen och ut i en blödande soluppgång. ”Dragging a Dead Deer Up a Hill” var det absolut vackraste som nådde min skivsamling under året.

3. Kelley Polar — I Need You To Hold On While The Sky Is Falling
Intellektuell astronautdisco för utflykter i landskap befolkade av grekiska filosofer, mytologiska väsen och domedagsprofeter. Existensiell härdsmälta blandat med små ljuva kärlekshistorier. Trots eller på grund av att Kelley Polar är klassiskt skolad musiker är tempus på skivan snarare futurum än imperfekt — det känns faktiskt som om det redan står 2018 i almanackan. Och det finns ingen anledning att oroa sig för popens framtid.

4. Chad VanGaalen — Soft Airplane
Chad VanGaalen är något av en Neil Young 2.0. Banjo och laptop, tradition och förnyelse. Och mannen är ju ett riktigt snille när det gäller klockrena popsånger med starka refränger. Ett plus för texterna, som pendlar mellan sinnligt mörker och svart humor. Pop på liv och död, med glimten i ögat.
Chad VanGaalen — City of Electric Light.mp3

5. Quiet Village — Silent Movie
En arkipelag av guilty pleasures. Du visste inte att du gillade Tangerine Dream och chill-out-balearica förrän du hörde ”Silent Movie”. Men bredden är större än så; Quiet Village bjöd på soulsamplingar och blaxploitation-riff som kunde varit hämtade från soundtracket till Beretta, vilket också förde tankarna till Ballistic Brothers bästa stunder.

6. Beach House — Devotion
Baltimore-duon Beach House öppnade husets dörrar och släppte in solljuset på sina vemodiga popsånger. Nico log i sin himmel. Yo La Tengo tog plats i gungstolarna framför öppna spisen, drack några koppar te och hämtade inspiration av sina lärjungar.
Beach House — Gila.mp3

7. Fuck Buttons — Street Horrrsing
Bristol-herrarna Andrew Hung och Benjamin John Power tömde leksaksbutiken på instrument och sprang Tarzan-vrålande ut på gatorna med sampler, keyboards och ilskna gitarrer. Noise med popkänsla rakt ner i hushållsmixern — Fuck Buttons är inget för folk som vill att musik ska vara en trevlig ljudfond till parmiddagarna.

8. Bon Iver — For Emma, Forever Ago
Justin Vernons sammansättning av avskalade klassiska poplåtar med själfull sång, som överraskande nog tycks vara inspirerad av soulgiganter som Marvin Gaye, lämnade inget hjärta stilla. Jo, ”For Emma, Forever Ago” släpptes förvisso av Bon Iver själv i fjol, men när albumet i år fick distribution via ett större bolag blev det snabbt favorit både hos indiefolket och de gubbrockare som kände för att vidga vyerna.
Bon Iver — Skinny Love.mp3

9. Sascha Funke — Mango
Ingen årslista är komplett utan elektroniska inslag från Tyskland. Sascha Funke väckte oss försiktigt på morgonkvisten med ett titelspår som långsamt fick igång blodcirkulationen, han fortsatte med drömska technoslingor och beats som fick oss att längta till nattens klubbäventyr. Och när vi väl var framme vi dansade vi gärna till ”Double Checked” och ”Chemin des Figons”.

10. Frida Hyvönen — Silence Is Wild
Det hände magiska saker i det där huset utanför Robertsfors som Frida Hyvönen flyttade in i. ”Silence Is Wild” ekar av Carole King, Kate Bush och John Lennons bästa stunder på solokvist. Frida Hyvönen har absolut hittat en egen musikalisk sfär; materialet är avskalat, men tillräckligt varierat för att överraska i varje spår. Viktiga berättelser gömmer sig både i och bakom textraderna.

11. Samamidon — All Is Well
Tradition och visa samsas med pop och ljuva arrangemang av stråkar och blås som får varje cowboy att fälla en tår av stora känslor på mockavästen. Samamidon gör americana som den skulle kunna låta om morfars morfar återfötts som samtida ung trubadur.

12. Autistic Daughters — Uneasy Flowers
”Uneasy Flowers” är en samling utsträckta ögonblick, med dragning åt postrocken, ett soundtrack till svartvita filmer som aldrig spelats in. Musik för regniga dagar. Jaha? Och inte låter bandnamnet särskilt uppiggande heller. Tråkigt? Nej. Autistic Daughters har gjort en skiva med åtta musikstycken som kräver lite tålamod, men som ständigt fängslar och överraskar.

13. Cut Copy — In Ghost Colors
Ett steg bak och två steg fram för Cut Copy. Vi fick inte så mycket av debutens svala Giorgio Morodor-electronica, istället mer av gamla hederliga saker som gitarr, bas och trummor. Men ”In Ghost Colors” är likafullt en färgsprakande utflykt i elektroniska landskap, alltid med den osvikliga förmågan hos Dan Whitford & Co att leverera dansant popmusik.

14. No Age — Nouns
Efter den makalösa samlingen ”Weirdo Rippers” väntade vi oss fler ess ur den slitna kortlek där Hüsker Dü och Black Flag är kungar. ”Nouns” är ett styrkebesked och en påminnelse om att världen aldrig tröttnar på distortion och rassel. Ty mest av allt påminner No Age om ett ungt och hungrigt Sonic Youth. Komplettera gärna ”Nouns” med Wavves album.

15. Fleet Foxes — Ragged Wood
Det var som om Beach Boys slagit följe med Jackson Browne under en helgvandring i Rocky Mountains. De återvände till civilisationen med orakande ansikten, svettiga flanellskjortor och luktade grillad hjort från lägereldarna. I jeansfickorna bar de ett knippe popsånger, som Fleet Foxes på skiva lät färgas av stämsång och arrangemang som kändes storslagna i all sin enkelhet.

Nästan framme
Benga — ”Diary of an Afro Warrior”
High Places — ”High Places”
Zombie Zombie — ”A Land For Renegades”
Kidz in the Hall — ”The In Crowd”
MGMT — ”Oracular Spectacular”

Annons