Beach House, KB, Malmö, 29/11

Hur gör man egentligen det bästa av en dag då det skandinaviska klimatet gett oss askgrå himmel och ihållande duggregn? Tja, om man är ute efter att chocka kroppen med ultravioletta strålar eller karnevalsrytmer finner man kanske ingen anledning att söka sig till en lokal där Baltimore-duon Beach House uppträder. Spelar de inte ”mörk och långsam” musik? Nja, verkligheten är som bekant ofta mer komplex än vad den tycks vara vid en första anblick.

Ett purpurfärgat ljusspel rör sig över bandet på scen. För kvällen är Victoria Legrand och Alex Scally uppbackade av en trummis, som varsamt ger Legrands orgelmattor och Scallys slidegitarr en grund att vila på och dessutom förstärker vintage-känslan där materialet gör utflykter i det sena 60-talets psykedeliska pop, exempelvis de mer avskalade ögonblicken hos Jefferson Airplane. Legrand och Scallys talang att skriva stiliga poplåtar i vemodig skrud får mig vidare att tänka på Yo La Tengo. Och precis som Hoboken-trion är Beach House avspända på scen, tonen i mellansnacket är skämtsam, stämningen en smula intim — ja, det känns nästan som att ha dem hemma i vardagsrummet.

Victoria Legrand pumpar ut harpsichordklanger från sitt keyboard och hennes röst står i direktkontakt med en plats ovan molnen. Det bjuds på ”Gila”, ”Wedding Bell” och ”Astronaut” från senaste skivan ”Devotion”. Höjdpunkten visar sig vara en andlöst vacker tagning av nya singeln ”Used To Be”, som definitivt understryker bandets förmåga att låta ljus och mörker vandra hand i hand, så att man tror att Gud och Djävulen slutit fred och ska lägga sig och kramas på björnfällen framför öppna spisen.

Spelningen är aningen kort, Beach House tackar för sig efter knappa timmen och ett för mig okänt extranummer, som med leenden presenteras som ”a song that Sting and The Edge taught us how to play”. Jag känner en viss saknad efter några av debutskivans pärlor; det vore inte fel att säga godnatt först efter att ”Tokyo Witch” eller ”Childhood” ljudit över lokalen.

Sammantaget har jag dock svårt att tänka mig något mer finstämt och ljusbringande denna kväll då duggregnet fuktar asfalten och det ännu är långt till vårdagjämningen.

Annons

Lämna en kommentar

Under Musik, Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s