Så kom hon då. Nedkomst planerad dag. Punktlig, kanske på mödernet, jag har ju alltid haft lite svårt för det här med klockor. Livet i världen har börjat, vi säger välkommen och sätter våra läppar mot hjässan. Mössa, doktor och så lilla flaggan på en bricka med ostsmörgåsar. Sedan timmar och dagar då jag håller om, går omkring och småler för mig själv, värme som sipprar ur hjärtat genom blodet. Allt detta stora som vi försöker sätta ord på.
Ett stort grattis! F-n vad skoj.
Pinhead: Tack, tack.
Grattis!
Anna: Tackar. Och din blogg ser intressant ut, ska kollas in närmare!
Underbara nyheter, gratulerar!!
Windy: Bugar. Nu kan jag gå med i tvåbarnsklubben, skoj skoj.