Enmansbandet Head Like a Kite debuterade för ett par år sedan med albumet ”Random Portraits of the Home Movie”, en småtrevlig popbekantskap som stundtals gav mig starka lyckorus. Tyvärr ramlade skivan ihop ett par meter från målsnöret på grund av att den inte visste åt vilket håll den skulle springa. Allt kändes mer halvfärdigt än helgjutet.
Nu är Seattle-baserade Dave Einmo — det är han som gömmer sig bakom pseudonymen HLAK — tillbaka med ”There Is Loud Laughter Everywhere”, producerad av Brian Deck (Modest Mouse, Josh Ritter med flera) och gästad av musiker från till exempel Radio 4 och The Long Winters. OK, det låter ju bra i teorin, men hur är det med praktiken?
Tja, även denna gång bjuds vi på en kavalkad av enformiga powerpop-riff, små jamsession-artade avstickare och DIY-feeling. Rätt ofta tänker jag på det som Beck pysslade med på 90-talet. Burkigt ljud, trummaskiner, beats som kommit på avvägar från en hiphopmixtape. Och sedan har ju Dave Einmo, precis som Mr Hansen och gamla lo-fi-förebilder som Guided By Voices och Sebadoh, en förkärlek för röst-genom-telefonlur, men det känns inte jättekul 2008. Bäst klarar HLAK sig när han inte krånglar till det utan levererar rak och snärtig gitarrpop i ”Big FM Radio Hit” och ”Six Bags of Confetti”. Det samlade intrycket är dock att HLAK gjort ännu en skriva som är för spretig för sitt eget och lyssnarens bästa. Han skulle behöva en tuff sidekick som kan rensa ut alla tokroliga infall från idébanken.
Videon till ”No Ordinary Cavemen”
anfang 