Man ska inte döma en bok efter omslaget, sägs det. Det kan jag hålla med om. Men i dagens uppmärksamhetsekonomi gäller lite andra regler. För att en bok ska attrahera oss krävs det inte sällan ett passande och på något sätt tilltalande omslag. Ytan är en förlängning av innehållet. Detta känner förlagen förstås till, formgivningen av böcker har blivit mycket bättre de senaste tio åren. Ta bara Modernistas serie med återutgivna Marguerite Duras-titlar, med form av Lars Sundh. Eller Lotta Kühlhorns arbete med Bonniers Panache-serie.
Jag läste nyligen Klas Östergrens ”Gentlemen”. Mitt exemplar är en pocketutgåva på förlaget En Bok För Alla från 1998. Formgivaren har valt att återspegla några av bokens teman på omslaget. Vi ser karaktären Henry Morgans pianospel och jazzintresse gestaltas i form av ett partitur med noter. Okej. Vi ser Henry och berättaren Klas boxningspassion dyka upp som referens på slipsen som den uppklädde gestalten bär på sin button-down-skjorta till den marinblåa kavajen. Men vänta. Är det verkligen så bokens karaktärer kan tänkas klä sig? Knappast. Slips med skojiga mönster (Disney-figurer, tomtar, boxare etc) är helt förbjudet. Inte ens en överförfriskad bilförsäljare på julfest kommer undan med det. Och kavajen tycks vara en nopprig skapelse i bomull från H&M under tidigt 90-tal. Här kan man istället säga om omslaget: Ytan är en förvrängning av innehållet.
När ”Gentlemen” återutgavs i pocket på Bonniers häromåret såg omslaget annorlunda ut. Tonen är solblekt, lite försiktig. En stor boxhandske täcker nästan hela framsidan. Handskarnas snören ser slitna ut. Det ligger en känsla av vintage över omslaget. Man kan undra varför handskarna vilar på ett tygstycke med mönster av grågröna blad, men omslaget förlöjligar åtminstone inte bokens innehåll.
Detta om ytan. Ska jag skriva något om innehållet? Nej. Jo, förresten: läs ”Gentlemen” om du inte gjort det, den är faktiskt så bra som folk säger att den är.
anfang 
Jag kan nog avslöja att jag nästan alltid köper böcker efter omslaget, om det inte handlar om att jag vill läsa en viss författare. Hade gästföreläsning med Lotta Kühlhorn idag, väldigt inspirerande och väldigt duktig tjej!
Kram
/Johanna
Jo, omslaget ÄR viktigt, ett kasst omslag kan ju faktiskt stöta bort möjliga läsare. Man kan tycka att uppfattningen är estetiskt snobberi, men det är ju minst lika mycket snobberi att hävda att insidan är det viktigare. Insida och utsida leva i symbios. Låter för övrigt grymt intressant med föreläsning av Lotta K.