Dagen efter att Andres Serrano-utställningen på Kulturen i Lund vandaliserats av pronazister går jag och ser utställningen av Glasgow-mångsysslaren David Shrigley på Malmö Konsthall. Det är en omfattande samling verk som visas. Ofta en smula naivistiska och underfundiga, men aldrig banala eller navelskådande. Shrigleys verk är uppfriskande och bråkar en del med de som föredrar konsten storslagen, allvarlig eller målad i olja (helst porträttlik) och placerad innanför gyllene ram. Vi får hoppas att vandalerna håller sig borta från Shrigley-utställningen — det förekommer ju faktiskt kopulerande myror i järn och en smula provokativa (om man är på väldigt dåligt humör) uppmaningar till okonventionellt leverne. Med mera.
På Shrigleys cv finns bland annat böcker, skivomslag (till exempel för Deerhoof), musik, samlingar med andra artister, musikvideos (Blurs ”Good Song” och Bonnie Prince Billys ”Agnes Queen of Sorrow”). Den gode Pinhead har redan skrivit lite om detta, så läs mer där.
Jag köper med mig Shrigleys bok ”Fel”, översatt till svenska och utgiven redan 1999 på Rudins förlag, som fortfarande har den i lager för en femtiolapp. (De har för övrigt andra Shrigley-böcker också.) ”Fel” vänder upp och ned på uppfattningen om hur en bok skall se ut och vad den skall innehålla. Omslaget har till exempel metakaraktär genom att det förklarar hur det skall designas — men det har inte designats enligt instruktionen. Läsaren kan vidare själv fylla i innehållsförteckningen. Sedan följer en mängd texter och teckningar som ibland retas lite, ibland bjuder in läsaren till deltagande på olika sätt. Man får tänka några varv. Det känns lite bra att ha en sådan Shrigley i bokhyllan, lämplig att plocka fram om man vill skaka om synen på tillvaron och ha jäkligt kul en stund.
anfang 