Det är alltid lite pirrigt i magen när en ny skiva signerad Common landar. Är det ett nytt mästerverk, i klass med hans ”Like Water For Chocolate”, jag har framför mig? Eller kanske en marijuanabesläktad rymdblomma i stil med ”Electric Circus” han odlat fram? Man kan aldrig vara säker. ”Electric Circus” var en experimentell besvikelse, men med uppföljaren ”Be” från 2005 visade Common att han är en stabil rappare och pålitlig leverantör av såväl dansvänliga beats som ljuva hiphopballader för gatan.
Nya skivan, ”Finding Forever” (provlyssna på Commons MySpace), tar vid där ”Be” slutade, men känns också lite rakare, kopplar direkt greppet. ”Finding Forever” är delvis producerad av Kanye West, som också medverkar på ett flertal spår och till exempel nynnar igång ”Southside”, ett av skivans guldkorn. Lily Allen och Common ser på pappret ut som en avig kombination, men samarbetet i småtuffa ”Drivin’ Me Wild” fungerar faktiskt så bra att jag har svårt att få den ur skallen. ”The Game” innebär hårda beats och scratch av DJ Premier och hade inte gjort bort sig på ”Like Water For Chocolate”. Självfallet finns det också ett par småtrevliga saker i lägre tempo, inoljade i tjusiga Isley Brothers-toner. Som ”Break My Heart” och ”So Far To Go”, den senare för övrigt medförfattad av bröderna Isley och gästad av D’Angelo som med den där honungslena rösten förvandlar numret till ett stycke het sängkammarsoul.
Common befinner sig måhända inte i hiphopens absoluta frontlinje. Men ibland är gammal äldst och med ”Finding Forever” behåller han äran. Jag andas ut och den där pirrande känslan i magen förvandlas till ett leende samtidigt som det börjar rycka lite i dansfötterna.
anfang 