Långa glada svansen

Bara den som suttit instängd i en låda eller kategoriskt undvikit dagstidningarnas kultur- och ekonomisidor det senaste året kan ha missat Chris Anderson, hans bok “The Long Tail” och bloggen thelongtail.com. Eftersom det är lätt att fastna i en låda med ett tungt lock på (jag gör det själv ibland) och jag precis läst svenska utgåvan av “Long Tail” (Bonnier Fakta) kör jag en snabbrepetition: på en marknad — exempelvis försäljning av musik — finns det hittar (marknadens huvud) och så finns det alla de andra titlarna, de som säljer avsevärt mindre och tillsammans bildar den långa svansen. Stora delar av musikbranschen har ju historiskt sett varit fokuserade på hittar och betraktat den långa svansen som en rad floppar man inte skall ha i stallet. Det Chris Anderson framhåller är att produkterna i den långa svansen tillsammans utgör en så stor del av marknaden att de inte längre kan betraktas som floppar. Egentligen är detta ingen ny företeelse; amerikanska postorderföretaget Sears, Roebuck & Co hade 1897 i sin katalog “Wish Book” runt 200 000 artiklar. Fanns efterfrågan levererade man, helt enkelt.

Förtjänsten med “The Long Tail” är att den inriktar sig på hur den långa svansen ser ut på olika marknader, till exempel för böcker och musik, i vår egen uppkopplade era. Det hela är ju inte längre så märkligt — iTunes och mp3-sajter kan i princip lagerföra all musik som finns om de bara har tillräckligt med diskutrymme och andra teknikaliteter som klarar av att lagra och hantera filerna. Nätbokhandlarna behöver förstås inte ha ett eget fysiskt lager och själva nätbutiken har ett utbud din lokala bokhandel bara kan drömma om.

Snurrig i skallen av alla val? Ett ökat utbud kräver filter av ett eller annat slag, skriver Anderson. Agnarna skall skiljas fran vetet, annars kraschar marknaden. Exempel på filter är recensioner, bloggar (som, ähum, denna), topplistor, forum, köprekommendationer i stil med ”andra kunder som köpt denna titel har även köpt”. Detta medför förstås att agnarna är ganska många. Vi lever därför i en tid av nischer och konnässörtänk. De många artisterna i den långa svansen välkomnar detta. Och det är inte helt oväntat de som också är mest positiva till fildelning — medan de konventionella skivbolagen har fått ett och annat att fundera över.

Talar vi lite mer generellt är det inte alltid en större produktflora får folk att köpa mer. (Själv är jag rätt nöjd med att kunna välja mellan naturellt och citrussmakande mineralvatten, jag behöver inte mineralvatten med smak av sviskon, nässlor, blåalger, kaffesump eller vad det nu kan vara.) Men många konsumenter är intresserade av att testa sig fram mellan alternativ och vill uppnå känslan av att välja självständigt. När Chris Anderson siar om morgondagen poängterar han att den inte kommer att handla om huruvida valmöjligheter är bra eller inte — den kommer att handla om vad vi verkligen vill ha. Konsumenterna har fått lite mer makt, det är bara upp till oss att använda den på bästa sätt.

Annons