Veckans bästa: ”Atlas” och ”Tonto”, två smockor från Battles nysläppta skiva, ”Mirrored”. Battles är forne Helmet-trummisen John Stanier plus medlemmar från olika math rock-band. Det skulle kunna vara musikermusik och finurliga taktbyten för hela slanten, men nej nej nej. Ofta tänker jag på hur det skulle kunna ha blivit om Josh Homme startat ett helt annat band än Queens of The Stone Age. Om han behållt samma energi, men strukturerat låtarna helt annorlunda. Mer monotoni och avantgardejazz-ackord på nedstämda gitarrer. Ändå är Battles så mycket mer. Tyondai Braxtons ömsomt pipiga, ömsomt mumlande sång till exempel. ”Mirrors” (Warp Records) är onekligen en glad överraskning. Och lite klurig för alla som i likhet med undertecknad försöker beskriva vad det handlar om.
Hela skivan kan avlyssnas på Battles MySpace-sida.
anfang 
Jag beskrev den i ett (svagt?) ögonblick som hur det skulle låtit om Animal Collective bestått av matematiker som gillade kal skandinavisk design. Det känns lite som Eero Saarinen med mossa under armarna och miniräknare i näven.
Det är en väldigt bra skiva. Själv tycker jag dock att Atlas är svagast av spåren som är sju minuter eller längre, även fast den är långt ifrån dålig. Race:Out med gitarrduellerandet är som Deliverance fast på KTH.
Hehe … jo, det ligger faktiskt något i det där om Animal Collective, matematiker och skandinavisk design.
Jag gillar vocodersången på Leyendecker skarpt. Sci-Fi RnB.