Den var en av fjolårets mest omskrivna böcker och har ett bra tag varit en av de där böckerna jag känt att jag m-å-s-t-e läsa. Men det var först nyligen som jag kom mig för att verkligen läsa den. ”Ett år av magiskt tänkande”, av Joan Didion.
Det är dagen innan nyårsafton och Joan Didion och hennes man har nyss besökt dottern, som ligger svårt sjuk på ett lasarett i New York. När de kommer hem förbereder Joan och maken kvällsmiddagen. Plötsligt, till synes utan förvarning, faller han ihop i lägenheten, död.
Boken är Joan Didions skildring av dotterns sjukdomskamp och sorgen efter maken. Det är, som jag var inne på, en sådan bok man måste läsa. Varför?
Liv och död. Den rör oss alla. Man kommer inte undan.
Det är en personligt hållen, ibland privat, sorgeberättelse som alltid är högst angelägen. Och svår att lägga ifrån sig.
Boken är Joan Didions sökande efter svar på de ständiga frågorna; Vad? Hur? Varför?
Och hur går man vidare?
Det finns säkert en del som känner att ”nej, det verkar nog lite för mörkt och tungt”.
Jag kan förstå den reaktionen.
Men ”Ett år av magiskt tänkande” är trots sitt ämne faktiskt också en livsbejakande bok, där minnena lyser starka och levande över morgondagen.
anfang 
Trevlig blogg! Jag kommer att besöka den igen. Tack