Vancouver-bosatte Julian Fanes förra skiva, ”Special Forces”, har ett omslag jag vill krypa in i. Det snötäckta landskapet, de kala träden, himlen i sin skiftning mellan skymningsgult och oxblod över en diffus siluett i horisonten. Jag föreställer mig en isvind som svider mot kinden om jag väl lyckas ta mig in i den där oljemålningen, som påminner lite om en Bruno Liljefors-tavla. Ja, omslaget får mig att vilja ge mig ut på fjällvandring med minimalistisk och kylig electronica i iPod-lurarna. Det blir i så fall inte just Julian Fane som gör soundtracket, för hans elektroniska popmusik är mer varm och behaglig än mörk och vintrig.
Skall vi fortsätta tala omslag så pryds nya skivan ”Our New Quarters” (Planet Mu) av något som liknar ett lååångt kritstreck som först sväller ut i en båge, slår knut på sig själv ett flertal gånger och sedan rullar ihop sig till en djuphavsmanet. Eller något annat, något amöbaliknande, som lever på 10 000 meters djup i Marianergraven. Men Julian Fanes musik handlar som ni förstått aldrig om ambient undervattensrelaxtechno med delfinljud och neonrosa sjöhästar. I botten är ”Our New Quarters” pop som skruvats ytterligare några varv, blivit komplex och skiftande i sitt uttryck. Jämfört med föregångaren är detta mer direkt, tempot är på sina ställen lite högre, Julian Fane kastar bredvid maskinerna in trummor och gitarrer och låter dem bita så att det känns, men aldrig gör ont. Som i ”Jonah The Freak”, ett av skivans bästa spår. Många av Julian Fanes låtar påminner också om det Radiohead pysslade med på ”Amnesiac” och ”Kid A”. Han sjunger lite vänare och försiktigare än Thom Yorke, men han jobbar inom ungefär samma område på stämbanden. I övrigt kan man hitta referenser till Sigur Rós, exempelvis i ”Downfall” och ”Among The Missing”. Sedan skall jag inte glömma ”The Moon is Gone”, den skulle faktiskt kunna vara det lite hitbetonade resultatet av ett möte mellan Khonnor och Radio Dept.
Så nog får ”Our New Quarters” följa med på den där fjällvandringen ändå. Ljudmässigt passar skivan kanske inte ute i vinterlandskapet, men jag kan ju lyssna på den när jag vilar ut vid öppna spisen i stugan på kvällen. Första hälften av skivan kommer att dansa vackert framför lågorna, de sista spåren pulserar långsamt i takt med glöden som falnar.
anfang 