Att vara förband kan inte alltid vara en tacksam uppgift.
Folk kommer för att se huvudakten — och jämför förbandet med denna.
Folk är mer intresserade av att armbåga sig fram till baren.
Folk står och pratar framför scenen, om det är en lite mer lågmäld artist.
Och så vidare.
Samtidigt är det ju ett bra tillfälle för publik att upptäcka nytt och för förbandet att utöka sin fanclub, om allt funkar som det skall.
När Midlake kommer till Sverige i april (Malmö 23, Göteborg 24) med sin KRAV-märkta poptolkning av den imaginära battle vi kan kalla ”The Band vs Flaming Lips” har de med sig dels Robert Gomez, dels Stephanie Dosen, som förband.
Gomez, precis som Midlake från Denton i Texas, är aktuell med plattan ”Brand New Towns” (Bella Union). Jag hör ekon av både Elliott Smith och Ron Sexsmith i Rubber Soul-landskap, vilket kanske kan tyckas båda gott men tyvärr är det en tämligen slätstruken historia. Melodier och komp följer oftast formulär 1A, som i inledande ”Closer Still”. Inget sticker egentligen ut, ibland låter Robert Gomez till och med en smula disträ, som om han funderade på annat när han lade på sången i studion. Det är bara titelspåret och interludiet ”The Coming” (en parafras på sirenernas sång i Odyssén?), som ger mig lite hopp om att Gomez med ett bra kompband och mer adrenalin i kroppen kan få folk att stanna framför scenen på väg till nästa Hof i baren.
Robert Gomez – Brand New Towns.mp3
Från Wisconsin kommer Stephanie Dosen som i vår följer upp debuten ”Ghosts, Mice and Vagabonds” med ”Lily for the Spectre” (även den på Bella Union). Hon är mer av en typisk singer-songwriter, på väg att hitta ett personligt uttryckssätt, även om hon inte riktigt kliver ur de skuggor Joni Mitchell och Linda Thompson kastar över hennes låtar. De har förvisso, som det brukar heta, nerv, men ändå inte så mycket att jag naglas fast framför högtalarna. Det är subtilt och mjukt i kanterna, det kräver uppmärksamhet och lite tålamod. Så jag hoppas bara att ingen fulltankad pellejöns i publiken överröstar henne när hon står på scen, för ett sådant öde är hon absolut inte värd.
anfang 
Spännande, det här skall undersökas. När Elliott Smith nämns lyser jag alltid upp som en liten sol. Jag har nu äntligen, vilket jag naturligtvis borde ha gjort för längesen, kastat upp en länk till din sida. Du har en fin blogg.
Åh, jag tackar, kul! Och ja, som sagt, det finns faktiskt ett par schyssta låtar på Robert Gomez-skivan som är värda kolla upp. Fast mest sugen är jag förstås på att kolla in Midlake live, sedan, i april …
Det låter väldigt trivsamt det där. Kommer de till Tokhult också tros? Midlake alltså. Kanske ska jag söka på egen hand.
De hade finfina videoprojektioner när de var här sist.
Nej, det är tyvärr bara Malmö och Göteborg som får besök denna gång. Videoprojektioner låter spännande!