Beat it!

Nuet är en del av tiden
           en ihålig pil som flyger åt båda hållen
                                  genom universum
      en ändlös happening
                               med något slags outtalat rim eller reson
 en postmodern tillfällighet
                                           iscensatt av Joseph Beuys
    eller någon skojare i pingvinkostym
                                                            och lösmustasch
      eller Påven
                  eller någon större Iscensättare

, skaldade Lawrence Ferlinghetti i ”Nuet är en slumpartad händelse” och denna iscensättare skulle mycket väl kunna vara han själv, 1953 öppnade han City Lights Bookstore i San Francisco, en bokhandel som blev något av en mötespunkt för beatpoeterna.

I ”Beat! — Poesi och prosa från beatgenerationen” (Wahlström & Widstrand, pocket) samlar redaktörerna Gunnar Harding och Per Planhammar några av de mest namnkunninga — Ginsberg, Burroughs och Kerouac — plus exempelvis Gregory Corso, Anne Waldman och Gary Snyder.

Jag är lite förtjust i Snyders poesi, som har ett tydligt drag av back-to-nature, dock inte naturromantik, och stråk av dråplig humor. ”Vad en poet bör känna till” är dessutom en uppfriskande läsning med både fula och fina ord om — vad en poet skulle kunna behöva känna till.

Ginsbergs långdikt, ”Död & berömmelse”, innebär en intensiv och febrig sammanfattning i bästa beatstil av ett diktarliv. Och en blick mot döden; dikten tillkom bara några veckor innan Ginsberg gick bort i april 1997. Ginsberg skriver en gästlista inför sin begravning och varvar med snapshots från sitt sexuella och skapande leverne. Jag ler, jag häpnar och jag blir lite rörd av den stillsamma avslutningen där Ginsberg ställer sig undrande till allt som hänt i hans liv. Hur skrivs egentligen en människas historia?

Sist men absolut inte minst: Patti Smith. Främst kanske känd som musiker, men hon har ju gett ut flera diktsamlingar och ofta verkat i närheten av och tillsammans med beatnamn som Burroughs och Ginsberg. Dessutom behöver man bara lyssna på beat-/spoken word-spåret ”Babelogue” från plattan ”Easter” för att inse att hon kvalificerar sig för representation här. Ett annat exempel är ”Piss Factory” som finns översatt i antologin. För övrigt var det ett bra tag sedan något Patti Smith-verk gavs ut på svenska, men nu skall i alla fall ”Oskuldens järtecken” enligt rykten släppas på Brombergs i vår.

Annons