Stora Ögonblick Av Pop

Weeping Willow

Chromatics repade under en period i slutet av 70-talet vägg i vägg med Joy Division i Manchester. Chromatics blev smittade av ljuden. Och faktum är att producenten Martin Hanett på Factory Recordings bjöd Chromatics till studion och spelade in, men materialet slarvades bort under en osedvanligt stökig fest. Chromatics hade ungefär samtidigt lärt känna fransyskan Isabelle Antena och kunde inte låta bli att inspireras av Antenas mjukvarma electrobossa, fast mer i stämning än i ljudbild. Chromatics började jobba med annat material och letade nytt skivbolag, men bandet upplöstes efter en miniturné i Holland 1985. Inspelningarna på Factory hade hamnat i en brun pappkartong i bolagets arkiv, de föll i glömska, bytte adress flera gånger och upptäcktes nyligen på en vind i London i samband med en flyttstädning.

Jaså, inte?
Jo, jag ljuger. Rakt upp och ner. Nästan hela tiden.
Men det är intressant att leka med det kontrafaktiska. Om inte om. Och om inte så istället. Sådana tankar.
Fast det mest intressanta är förstås att det inledande struntpratet skulle kunna vara sant.

Chromatics kommer inte från Manchester, de hör hemma i Portland, Oregon (och skall inte förväxlas med gitarrskramlarna Chromatics från Seattle). De existerar här och nu, aktuella med skivan ”In Shining Violence”. De har faktiskt på vissa spår (”Hotel”, ”Hands in the Dark” med flera) klara influenser av Joy Division. Känslan av den karga storstaden, stålbalkar och rostiga byggnadsställningar, förvirrade och sökande själar, det svarta i sinnet. Hjärtat som behöver hjälp. Nu. Chromatics ”Baby” vibrerar så själfullt att jag får gåshud. ”Baby, you’re crying yourself to sleep again / Baby, how could they do this to you?”, sjunger de. Smärtsamt vackert. Det skulle kunna vara ord från Anthony Hegarty i Anthony & The Johnsons.

Chromatics träffade inte heller Antena under 80-talet. Med det känns helt logiskt att de gjort en remix av Antena-material. Antenas mästerverk ”Camino del Sol” (från 1982!) med pionjärelectronica återutgavs för övrigt häromåret och finns alltså tillgänglig för inköp. Parallellen till Antena blir uppenbar på “In the City”. (Kolla videon på YouTube.) Samma återhållsamma, väna sång, en melodi som slingrar sig varsamt kring kropp och öra. Avskalad pop som förför. Det perfekta soundtracket till neonupplysta skyltfönster, en fyra grappa på en folktom bar, trottoarer blänkande svarta av duggregn.

På ”In Shining Violence” finns många andra godsaker. ”Lady” är puttrande elektronisk pop, där syntslingan dock känns som en stöld från den bärande konstruktionen i The Knifes ”Silent Shout”. “The Price of Love” är som en Tindersticks-ballad bortsprungen i postindustriell mardröm. “Animal Nitrate” är precis vad det verkar vara – en smakfull cover på Suedes gamla örhänge.

Ni förstår vart jag vill komma: Chromatics gör vad som kallas Stora Ögonblick Av Pop. Det är i alla fall ingen lögn.

Annons

3 kommentarer

Under Musik

3 svar till “Stora Ögonblick Av Pop

  1. Tack för tipset, ännu en gång
    ”Baby” gav lite Portishead-vibbar också, aldrig fel.

  2. Jepp, det har du väldigt rätt i! Får kanske lyssna lite på Portishead igen, det var alltför länge sedan.

  3. Ping: Chromatics — Night Drive « anfang

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s