Förlaget Modernista har ett kaxigt nyhetsbrev där tonen genomsyras av von oben-jargong och småcyniska utfall, som verkar vara riktade mot folk som inte har sina 60 poäng i litteraturvetenskap. Det är som om Modernista-nyhetsbrev-läsaren skall känna sig utvald och helst tillhöra en liten krets som får religiösa uppenbarelser av att läsa Gombrowicz och Lars Mikael Raattamaa. Man kan bli lite trött av det tilltalet. För nyhetsbrevet lämnar en bismak av uppblåst ego och ”vi är bara sååå bäst” efter sig.
Det lär vara en del som sagt upp prenumerationen på nyhetsbrevet och det är lite synd eftersom Modernista har en bitvis hyperintressant skönlitterär utgivning. Det är till exempel stor kulturgärning att förlaget i fjol, tio år efter Marguerite Duras bortgång, gav ut hennes ”Fartyget Night”, en nyöversatt samling textversioner av några av Duras kortfilmer.
Titeltexten är som en lillasyster till Duras-novellerna ”Mannen i korridoren” och ”Dödssjukdomen”. En man och en kvinna som aldrig träffats inleder ett slags masochistisk distansrelation efter att mannen av en slump slagit kvinnans telefonnummer. Attraktionen lever genom ljudet av deras röster i telefon, orden som sägs och orden som inte sägs. Frånvaron av ett ansikte ger liv åt drömmar och fantasier som ibland tycks viktigare än en eventuell fysisk kontakt. Det är ett spel där karaktärerna skiftar roller med varandra, en text om längtan och underkastelse. Duras gestaltar som alltid varsamt; den mänskliga kroppen är inte främst fysik utan snarare en plats för känsla och stämning:
Beskriver sig själva i oändlighet. För varandra. Beskriver ögonens färg. Hudens kornighet. Mjukheten hos bröstet som ryms i handen. Mjukheten hos denna hand. I just detta ögonblick då hon talar ser hon den. Jag ser mig med dina ögon.
Sviten ”Aurélia Steiner” består av tre texter (placerade i Melbourne, Vancouver och Paris) med en ung kvinna som gemensam beröringspunkt. Tyvärr filmatiserades Paris-delen aldrig, vilket är synd, jag tror den skulle göra sig bra i kortfilmsformatet. Det är en på flera sätt obehaglig text som gestaltar spelet mellan Aurélia, en äldre kvinna och en katt under ett av tyskarnas bombanfall. Hur agerar man när man vet att man kan vara död i nästa sekund?
Jag läser ut ”Fartyget Night” – och vill omedelbart läsa om den.
anfang 