Deer 23, heter inte en Posies-skiva så?
Deerhoof är rastlösa, ett gäng olydiga glin som vägrar sitta still i klassrummet. De slår med bänklocken, trummar pennorna mot matteboken, drar varandra i håret, ii-ii-iih-tjut skär i magisterns öron. När det blir Klassens Timme påbörjar Deerhoof ett trolleritrick man tycker sig känna igen; de samlas kring svarta hatten, låter händerna gå i cirklar, sveper med trollstaven i luften och man sitter och väntar på att en liten vit kanin skall sticka upp huvudet och nosa på kanten, men istället säger det PANG! och man får en champagnekork i skallen, rycker till, vad i helvete, ur hatten strömmar konfetti i regnbågens alla färger och Deerhoof står där med flin på läpparna: istället för kaniner dansar sjungande älvor fram och lirar hårdrock på guldfärgsprejade harpor i plast.
Nya skivan ”Friend Opportunity” knockar direkt med rökaren ”The Perfect Me”. Jag känner igen vissa partier, men har ändå svårt att placera powerpopchocken (Paul Westerberg? Centro-matic?) som släpps loss just när sångerskan Satomi Matsuzaki är på väg att gå upp i falsett. Nästa nummer är “+81” där garagerockackorden går bärsärk över klassisk Spector-pop. Piggt och oavbrutet underhållande. ”The Galaxist” lånar några gitarrer från Soundgardens ”Slaves and Bulldozers” för att sedan glida över i sockersött och då låter Deerhoof lite som om Camera Obscura fått sånghjälp av en nyvaken Stina Nordenstam.
Emellanåt hämtar de andan, som i ”Choco Fight” och ”Whither the Invisible”, en andlöst vacker imitation av … ja, är det inte Judy Garland sjungandes ”Over the Rainbow” ur ”Trollkarlen från Oz”? Men riktigt lugnt blir det inte förrän Klassens Timme (som på ”Friend Oppurtunity” egentligen är runda 35 minuter) lider mot sitt slut. Då tar Deerhoof igen sig på allvar i släpiga, långa och spretiga ”Look Away”, ett mischmasch av allt de inte hunnit med på de andra nio låtarna. Jag kommer på mig med att slumra till ett ögonblick. Det blir ju gärna så med tolvminuterslåter. Men lugnet är förstås bedrägligt. Deerhoof vilar bara upp sig inför nästa lektion. För att handskas med deras ovilja att vara snälla i klassrummet har magistern gett dem i uppgift att hålla ett litet föredrag. De fick själv välja ämne. Det skall tydligen heta ”Att ständigt försöka överraska sin omgivning – och sig själv”. Jag kommer inte att skolka.
anfang 
Riktigt bra tips. Tack för det.