Dags så för den svåra uppföljaren. För ärligt talat: Hur matchar man en sådan mäktig debut som ”Last Exit”? Där har vi ju att göra med millenniets bästa so far. Svar: Man gör ungefär samma sak, men lite annorlunda. Överlag känns ”So This Is Goodbye” som en aningen … varmare skiva. Basregisterrämnande Timbaland-rythmer finns kvar, Jeremy Greenspan sjunger fortfarande fantastiskt. Men annars? Tja, de isigt vintervackra Talk Talk-syntarna från debuten har fått mindre utrymme och istället lämnat plats för handplockade italodiscoslingor och svepa-in-sig-i-filt-och-dricka-te-ballader, som Sinatra-covern ”When No One Cares”. Mycket ur musikhistorieboken går igen. Jodå, ”The Equalizer” ekar av Kraftwerks ”The Model”, Bronski Beat har lånat ut sina syntar till “Count Souvenirs”. Men det är recyclat med stil och finess. Något annat vore under Junior Boys kompetensnivå och helt mot viljan att förse oss med uppdaterad framtidsretroelectropop.
anfang 
Skivan är bland det bästa jag hört 2006, tyvärr kan jag inte säga att Jr Boys imponerade lika mycket när de gästade Inkonst i november. Viss musik gör sig nog bäst bäst på skiva, trots allt. =)