En fläkt från eran då popmusiken var ung. Grammofonkänsla, knaster. När M Ward gör gårdag till nutid infinner sig ibland känslan av allt är så skört att det kan falla ihop om man blåser på det. Vi hör en lyckad Daniel Johnston-tolkning i ”To Go Home”. ”Rollercoaster” är som en smart Pat Boone-låt tolkad av en långsam bluestrubadur. Och är det inte Yngve Stoor som lirar hawaii-gitarr på ”Neptune’s Net”? Ja, man vet aldrig riktigt vad som är vad på ”Post-War”. Ett litet stilmässigt potpurri, tillräckligt sammanhållet för att inte kännas spretigt. Alltid angeläget.
anfang 