Det är något med Beach House som får mig att tänka på begravningar. En mäktig psalmpumpande orgel (som i ”House on the Hill”), änglalika hymner, slidegitarrens fallande tårar, Victoria Legrands röst lika sårad som en Karin Boye-dikt. Man kan också tänka sig ett Arcade Fire som framför hela ”Funeral” med modifierad sättning slow motion framför altaret i en anrik träkyrka. Ändå är Beach Houses debut ingen sorglig tillställning – det finns ljus och värme och mys så det räcker för kommande höstar, vintrar och termosar med varm choklad medan man står där och tittar på de kalla vågorna som slår in mot stranden och försöker skölja över skorna.
PS. Strax utanför listan: Tool – ”10 000 days”, TV On The Radio – ”Return To Cookie Mountain”, Tom Waits – ”Brawlers”, Yo La Tengo – ”I’m not afraid of you and I will beat your ass” DS.
anfang 
Ping: Årets skivor 2010: plats 11-15 | anfang